Härligt väder idag med sol, min karl han fiskar...

Idag är det "spanienvärme" ute. Min sambo är å fiskar i sjön. Han hade fått ett par gäddor då jag ringde honom. Nästa vecka firar vi 4 års förlovning :-) My darling, I love u!

Potträning. 3:e dagen.

Idag bajsade han i pottan för första gången! Å vi sprang omkring och sjöng "emil har bajsat i pottan!" Haha. De här dagarna har han bara kissat och jag trodde nog inte att han skulle våga bajsa så fort, men det gjorde han.
Det funkar ok med "potträningen". Idag kissade han i torksskåpet och på vardagsrumsgolvet, men sen har det gått bra. Han verkar känna igen signalerna nu när det är dax att sätta sig på pottan. *stolt mamma*

Från solsken till regn

Idag är det ganska så regningt ute, men det är skönt med lite omväxling, trots allt.

Värme idag också...pust!

Har inte vågat mig ut ännu. Vet att går jag ut så kokas jag. Önskar ibland att man under sommartid bodde bredvid ett stort svalkande hav, så det bara är att hoppa i och ha det gött.
Men jag måste ju ut ändå, annars river ju Emil hemmet. Har plockat lite här hemma. Rensade ut ett köksskåp idag och fann grejer som jag inte sett på ett bra tag. =)=)

Onsdag 5 juli, exakt 3 månader sen vår son dog

Saknaden är lite speciell idag, då det är 3 månaders sen på dagen, då vår son dog. Har tittat lite på foton och vart lite ledsen. Saknar honom. Någon dag kommer han bli storebror till våra kommande barn. Trodde aldrig då vi började försöka få barn förra året, att det skulle gå såhär illa. Svårt att förstå. Jag höll hans lilla hand på neo, hans lilla mjuka hand....
Varför hände detta? Varför kunde han inte få vara frisk och vara hos oss, med storebror, ,mamma och pappa? Jag hade ju sett fram emot ett till barn så länge. Jag ville ju ha ett andra barn långt innan min sambo ville det och när han väl också kände för ett till syskon så blev jag överlycklig!
Graviditetstestet med det starka pluset på BIM-dagen väckte känslor av lycka som inte går att beskriva.
Min sambo blev så chockad, men glad då jag visade grav.testet. Emil tog ju nästan 11 månader att "göra" medans William tog sig på 2:a försöket! Så visst gick det fort! =)
Den lyckan varade till ultraljudet....Sen började helvetet, med all oro och magont.


Saknar dig, min lilla ängel.

En energisk 2-åring i värmeböljan!

Gud sicken energi han har! =)
Fastän det är 40 grader i solen (27 grader i skuggan) så far han fram som om det vore den mest behagliga dagen på hela året. Spelar ingen roll om det är varmt eller kallt ute, han har energi så det räcker till en hel gård!
Mitt i trotsåldern är han, och han bråkar när vi skall gå hem...Jag försöker ha tålamodet uppe, fastän svetten rinner och huvudet snurrar. Hemma är det varmt, ute är det varmt. Fläktarna här hemma är på för fullt. Öppnade frysen förrut för att få in nån KALL luft. Stod där och svalkade mig. Duscha? JO, det funkar, men efter 10 minuter är man minst lika varm igen. Detta måste vara varmaste sommaren hittills under mina 24 år i livet...

Emils tal kommer igång ordentligt och han har börjat smått med 2-ordsmeningarna. Idag frågade jag honom vart pappa är, då sa han "pappa borta". Pappa jobbade alltså.

Varför vår son dog

William hade en lungmissbildning som heter CCAM. Det kallas med andra ord för cystlunga. Sent i graviditeten, ungeför i 26 fulla veckor, upptäcktes det på ett vanligt mvc-besök att mitt SF-mått var väldigt mycket högre än vad det skulle vara. Min BM remitterade mig till ett UL-besök på Östra Sjukhuset.
Ultraljudet visade en stor mängd cystbildning i högerlungan och den hade även expanderat i storlek. Det kom till följd att högerlungan tryckte kraftigt på vänsterlungan och den i sin tur tryckte på hjärtat.

Varje vecka fick jag komma på ultraljudsbesök och kontrollera utveckligen av cystorna, mäta barnets lårmått, bukmått, huvudmått och blodflödet till hjärtat, lungorna, flödet i navelsträngen och även mäta mängden fostervatten. Vi fick prata med barnläkaren och han förklarade att vi måste vara beredda på att det kunde gå åt båda hållen, barnet kunde antagligen överleva men också....dö. fast han sa det med lite andra ord. Jag blev erbjuden kuratorhjälp.
Barnläkaren förklarade också hur de skulle göra med barnet när det kom ut. De skulle antagligen ta bort hela högerlungan. De hoppades på att den vänstra lungan hade utvecklats såpass att han kunde leva med en lunga.

Tömning på fostervatten skedde 2 ggr med några veckors mellanrum. Risken för förtidsbörd var hög så jag blev sjukskriven. Magnetröntgen gjordes också för att få en tydligare bild på hur hög spridningen var i högerlungan.
Även fostervattenprov gjordes för att utesluta en viss kromosomskada.
Många gånger åkte jag in på spec.förlossningen för bruna blödningar. Fick kortisonsprutor för att påskynda barnets lungmognad IFALL jag skulle föda tidigare. Även bricanylsprutor för att stoppa sammandragningarna som jag hade.

Han kom att födas i v.34+1 med akutsnitt. Då hade jag öppnat mig 3 cm och det hade satt igång på allvar. Slemproppen hade gått, lite av vattnet hade gått, teckenblödning och värkarbete.  Läkaren bedömde med ultraljud, VUL och CTG att barnet inte mådde bra. Vaginal förlossning vart ju planerad, men nu insåg läkaren att barnet inte skulle må bra av det.

När han kom ut så skrek han inte. Barnläkarna stod beredda, barnmorskor och läkaren. HAr aldrig sett så mycket folk när nån skall föda.
De tog honom direkt och försökte intubera honom.

Sammanfattning av hans korta liv:

Han föddes den 5 april 2006 kl: 14.19 på Östra Sjukhuset i Göteborg med akutsnitt.

Han låg på neonatalen ett tag. De hade tömt hans buk på vätska för det hade blivit en reaktion pga cystorna. De hade röntgat hans lungor och nu kom beskedet att de skulle operera honom, hela lungan skulle bort. De såg inte ens vart loberna i den högra lungan började eller slutade. Det var fullt med cystor.
När de hade tagit bort den högra lungan så började William snabbt må dåligt. Läkarna gav han massa medicin och blodplasma...men lyckades inte. Hans vänstra lunga hade aldrig utvecklats och hjärtat orkade inte pumpa till en outvecklad lunga.

Han dog den 5 april 2006 kl: 23.51 på IVA, Drottning Silvias barnsjukhus, Östra.

Begravningen ägde rum den 5 maj 2006. Solen sken och min sambo bar kistan hela vägen från kapellet till hans grav.


Saknar vår lilla William, vår änglason

Nu har det gått drygt 3 månader sen William dog. Det känns så mycket längre sen. Kan ju bero på att tiden tycks sega sig fram ordentligt. Varför skulle just vi drabbas?
I fredags kom stenen, gravstenen. Då plötsligt kändes allt så definitvt. Så självklart på nåt vis.
William, hans namn känns så nära, som att han nästan vore här.

Jag i egen hög person

Jag i egen hög person


Vilken värmebölja!

Denna värme. Tar snart kål på mig. Blir lite jobbigt när man har en 2-åring också som blir så lätt röd, trots att jag smörjer in honom.